There's to much creative juice in me to focus now
I det förra inlägget gjorde jag mig lustig över kursen jag läser för tillfället. Har fått några frågor om varför jag valt att läsa den om jag nu " tycker att den är så grå", men det jag menade med det var inte att det lät tråkigt, utan helt enkelt grått. Jag tycker det är fantastiskt intressant och spännande men... det är totalt grått. Jag tycker om att ge olika saker färger.
På tal om Jämf. Pol. (Som det så käckt kallas) så har jag varit med om en mycket traumatisk vecka. Detta grundar sig i att det i kursen ingår ett grupparbete där vi ska vara 4 personer som ska jobba tillsammans. Visst, tänkte jag, ny grupp med nya människor är alltid lite jobbigt men min tanke var ju att det skulle vara nya människor för alla, i och med att det var en fristående kurs, därav skulle jag inte sticka ut. Men ack så fel jag hade. Det visade sig att jag tydligen läste med en redan befintlig klass som gått tillsammans en tid och att jag var den enda, jag upprepar, den ENDA fristående läsaren. Okej, jag brukar sällan ha problem med att få kontakt med människor och jag anser mig själv besitta viss talang när det gäller att socialisera med andra individer, men att försöka komma in i redan befintliga grupper, det ligger högt över min förmåga. Jag kände mig utstött från allra första början och den varma gemenskapen som finns i en grupp kändes oerhört långt borta. Lärarna hade dessutom sätt en deadline när grupperna var tvungna att vara färdiga vilken passerade igår eftermiddag, så därför har jag mått psykist, och delvis fysiskt, dåligt, och har bara dragit ut på det hela. Men så igår efter en föreläsning, med en timme kvar tills gruppindelningar skulle vara klar, tog jag mig mod och gick fram till tre tjejer som såg snälla ut och frågade om jag fick slå följe med dem. Så efter darriga steg, svettiga händer och en trevande förfrågan var jag inte längre en anomali i klassen, utan jag var en del av något. Jag var i en grupp...
Nåja, imorgon ska jag bege mig upp mot det kära Älvsbyn. Blir faktiskt första gången efter sommaren. Ska bli rätt skönt tycker jag.
På tal om Jämf. Pol. (Som det så käckt kallas) så har jag varit med om en mycket traumatisk vecka. Detta grundar sig i att det i kursen ingår ett grupparbete där vi ska vara 4 personer som ska jobba tillsammans. Visst, tänkte jag, ny grupp med nya människor är alltid lite jobbigt men min tanke var ju att det skulle vara nya människor för alla, i och med att det var en fristående kurs, därav skulle jag inte sticka ut. Men ack så fel jag hade. Det visade sig att jag tydligen läste med en redan befintlig klass som gått tillsammans en tid och att jag var den enda, jag upprepar, den ENDA fristående läsaren. Okej, jag brukar sällan ha problem med att få kontakt med människor och jag anser mig själv besitta viss talang när det gäller att socialisera med andra individer, men att försöka komma in i redan befintliga grupper, det ligger högt över min förmåga. Jag kände mig utstött från allra första början och den varma gemenskapen som finns i en grupp kändes oerhört långt borta. Lärarna hade dessutom sätt en deadline när grupperna var tvungna att vara färdiga vilken passerade igår eftermiddag, så därför har jag mått psykist, och delvis fysiskt, dåligt, och har bara dragit ut på det hela. Men så igår efter en föreläsning, med en timme kvar tills gruppindelningar skulle vara klar, tog jag mig mod och gick fram till tre tjejer som såg snälla ut och frågade om jag fick slå följe med dem. Så efter darriga steg, svettiga händer och en trevande förfrågan var jag inte längre en anomali i klassen, utan jag var en del av något. Jag var i en grupp...
Nåja, imorgon ska jag bege mig upp mot det kära Älvsbyn. Blir faktiskt första gången efter sommaren. Ska bli rätt skönt tycker jag.
Don't want to be a boogieman looking for a place to hide
Hoping that you turn out the lights so I could crawl into your mind
/D
P.S Jag har inte överdrivet något i det här inlägget D.S
Kommentarer
Trackback
