Tankar kring vårt samhälle

Har läst in mig ordentligt på Berhaus sälar på sistone, och de är fascinerande djur. De symboliserar på sätt och vis hela mänsklighetens outalade drifter och förklarar våra handlingar. Låt mig utveckla nedan.

Till att börja med ska det klargöras att könsfördelningen inom denna art är 60/40 till männens nack(för?)del, detta gör således att varje hona är otroligt eftertraktad och detta vet hon om. När det börjar bli "lekdags" för dessa sälar drar de alla till samma ö för att kika på utbudet och säkerligen bröstar hanarna upp sig rätt rejält. Det sistnämnda är min egen reflektion. När väl en hona och hane funnit varandra, gjort det dom ska och förhoppningsvis lyckats med "impregneringen" börjar det riktigt intressanta. För efter detta följs honan och hanen åt genom regn o rusk och alla möjliga faror som kan tänkas uppstå för en Berghaus säl. Det fascinerande är inte att det är av monogamiska skäl utan helt enkelt för att hanen måste se till att ingen annan snubbe "smutsar ner" han avkomma eller försöker sig på några andra dumheter med "hans" hona. Och hon mår ju inte dåligt av hanen muskler som beskydd. När väl ungen är född och vuxit till sig så pass att den utan tvekan kommer överleva börjar dramatiken! För det är nu som hanen försöker sig på att "klubba ihjäl" sin tidigare sängkamrat medan hon (förstås) gör sitt bästa för att komma undan. Jag vet, nu tänker man direkt att det är ju ett riktigt svin som hon hittat sig, vilket jag visserligen kan förstå, men han har faktiskt vissa evolutionära anledningar till detta.
Saken är nämligen den att när en hona väl fått en unge med en hane kommer hon aldrig mer att para sig med densamma någonsin igen. Hennes anledning? Självklart vill hon ju sprida ut sin arvsmassa på så många hanar som möjligt, då är ju trots allt chansen större att hon träffar "A - Berghaus sälen" som saknar sjukdomar och andra genetiska missar. Ergo, hennes arvsmassa lever vidare. Okej, nu ökade ens empati för hanen rätt rejält, klart han fuckar ur när han inser att det inte blir nå mer ligga. Då är det ju lika bra att se till att honan inte skapar fler sälar som sedan kommer konkurrera med hans avkomma (arvsmassa).
Varför är detta intressant? Jo, därför att detta på ett speglande sätt visar människans samhälle (Ni får ursäkta vissa brister i min teori då inte alla frågor och lösa ändar har fått sina svar). Honan kommer alltid vara den "svagare" i tvåsamhet med en hane, vilket gör att mannen alltid sitter i förarsätet evolutionärt sett. Visserligen har ju mänskilgheten slipats lite genom åren och man får väl säga att det är mer undantag än regel att en man försöker slå ihjäl sin hona efter han förstått att hon inte kommer föra hans avkomma vidare något mer. Men hur tar detta istället sig uttryck i vårt samhälle? Om en kvinna lever ett promiskuöst liv blir hon svartmålad som "hora", "Slampa" osv. Hennes anseende blir alltså så svartmålat att andra hanar inte ska finna det lämpligt att reproducera sig med henne, och vips har den ursprunliga hanen lyckats med samma syfte som Berghaus hanen utan att behöva kröka ett hår på kvinnans huvud! Som en parentes kan man då tillägga att mannens rykte kvarstår som fläckfritt (ja, till och med kanske bättre än tidigare eftersom han ändå försökte sig på det omöjliga uppdraget att hantera denna hona), han är dessutom bevisad fertil och det är därmed fritt fram att hitta sig nya honor att föra sin massa vidare genom.
Är ju relativt "svart på vitt" - resonemang ovan, men det behövs för min slutgiltliga slutsats. Det jag började fundera över är min egen syn på genus och min övertygelse att den är socialt skapad (främst tack vare religionens intåg i mänskligheten) och något som vi "enkelt" ska kunna överbrygga. Tänk om det istället är något fysiskt och mentalt som hängt med oss i någon outforskad del i vår reptilhjärna som egoistiskt ska se till att säkra vår egen fortlevnad? Att hela jämställdhetsdebatten grundar sig i en mänskligt, nej evolutionär, drift? Det är en skrämmande tanke som jag själv inte tror på, men som ändå skaver så fort jag tänker på det. Tänk på det ni också, till en början skrattretande sedan något som skrämmer vettet ur en.
Hursomhelst, jag är glad att jag inte är en Berghaus säl. För med de oddsen som jag har idag och ändå inte lyckats hitta en bra hona, tänk om jag då skulle arbeta efter sälens utsikter! Måste vara skickliga players de där...
Nåja, blev lite blaj kring något relativt ointressant för den icke intresserande. Men trots allt lite text för er att fundera på.
_____________________________________________________________________________________________
I övrigt mår jag bra. Har i dagarna lyckats skaffa mig ett förstahandskontrakt här nere, vilket i princip räknas som en omöjlighet utan minst 7 års kötid (Jag har 3 veckor). Sen finns det mycket annat skoj att se fram emot:
  • Resa till kroatien 18:e - 29:e juni
  • 1:a juli inflytt i min nya lägenhet
  • 22 juli start av 3 veckors semester
  • Fiskeresa preliminärt inbokad
  • Dricka sig onykter på valfri uteservering ett par gånger
Det finns alltså saker att längta till.

RSS 2.0