Now when I'm an outcast, where am I headed?
Apropå att försöka bryta ner dessa eviga könsroller så tycker jag Madeline Ambers citat nedan är en riktig spark i skrevet.
"– En del kvinnor tycker nog att jag saknar moral, men det är ett faktum att alla kvinnor vill bli försörjda ekonomiskt. Så var det bland grottmänniskorna också, kvinnorna valde mannen med störst grotta"
Vilken underbar logik kvinnan har. Trots flera tusen år av evolution så kan allting brytas ner till boarean i sitt krypin. Bäst jag ger mig ut i Lidingöskogarna till helgen och kissar in mitt revir runt den största kratern jag kan hitta, sen är det bara att dra hem en fru i håret från Sturekompaniet. Helt plötsligt blev allting så enkelt, tack Madeline!
Detta citat är enbart ett utav många guldkorn i artikeln hon blir intervjuad i, men eftersom jag inte vill ge henne någon mer önskad uppmärksamhet lämnar jag inte ut fler kluriga kommentaren från tösen.
Bara rubriken: "-Humor betalar inga räkningar" Kvinnan är ta mig fan ett geni!
_________________________________________________________________________________________________
För övrigt blev jag rädd för mig själv häromveckan. Var på väg hem efter en hockeykväll i Sickla, kom till Ropsten, sprang för allt vad benen bar till bussen för att hinna. Hann med god tid, 2 minuter kvar till avgång. Minuterna gick, till slut var bussen 8 (!) minuter försenad. Då kände jag rent inom mig hur jag på allvar började koka inombords och blev otroligt irriterad, trots att det vid detta tillfälle var ungefär en kvart till nästa skulle komma. När jag dock själv uppmärksamma dessa känslor drabbades jag av en hemsk chock och började genast förakta mig själv, hur kunde jag ens påverkas av något så litet och löjligt?
Rätt som det var så kom den försenade bussen någon minut senare och jag hoppade på. För att visa för mig själv vilket länshjärta jag egentligen har kände jag mig tvungen att på norrbottniskt vis ställa mig och prata med busschauffören och frågade artigt vad som hade hänt. Efter en kort pratstund insåg jag att den djupt stressade busschauffören inte var intresserad av min konversation utan skrek mest till alla att de skulle skynda på. Men där, då fick jag blicken som jag fått så många gånger förut! Blicken som säger "Din jävla norrlänning, sätt dig längst ner, stirra rakt fram och håll käften. Ingen bryr sig om ditt bondesnack". Tack vare detta kunde jag avslappnat slå mig ner och återigen se på mig själv som en Älvsbyson, nu visste jag att jag kunde se mig själv i spegeln igen utan att känna en avsky, jag var återigen genuin. Mina Älvsbybröder hade varit stolta.
_______________________________________________________________________________________________
Avslutningsvis, jag har hittat sommarens bästa danslåt. Vet inte hur man integrerar Youtube klipp utan ni får bara en adress att klippa och klistra med. Håll till godo, Alors on Danse!
http://www.youtube.com/watch?v=J9yzoTHP9HY&feature=related
"– En del kvinnor tycker nog att jag saknar moral, men det är ett faktum att alla kvinnor vill bli försörjda ekonomiskt. Så var det bland grottmänniskorna också, kvinnorna valde mannen med störst grotta"
Vilken underbar logik kvinnan har. Trots flera tusen år av evolution så kan allting brytas ner till boarean i sitt krypin. Bäst jag ger mig ut i Lidingöskogarna till helgen och kissar in mitt revir runt den största kratern jag kan hitta, sen är det bara att dra hem en fru i håret från Sturekompaniet. Helt plötsligt blev allting så enkelt, tack Madeline!
Detta citat är enbart ett utav många guldkorn i artikeln hon blir intervjuad i, men eftersom jag inte vill ge henne någon mer önskad uppmärksamhet lämnar jag inte ut fler kluriga kommentaren från tösen.
Bara rubriken: "-Humor betalar inga räkningar" Kvinnan är ta mig fan ett geni!
_________________________________________________________________________________________________
För övrigt blev jag rädd för mig själv häromveckan. Var på väg hem efter en hockeykväll i Sickla, kom till Ropsten, sprang för allt vad benen bar till bussen för att hinna. Hann med god tid, 2 minuter kvar till avgång. Minuterna gick, till slut var bussen 8 (!) minuter försenad. Då kände jag rent inom mig hur jag på allvar började koka inombords och blev otroligt irriterad, trots att det vid detta tillfälle var ungefär en kvart till nästa skulle komma. När jag dock själv uppmärksamma dessa känslor drabbades jag av en hemsk chock och började genast förakta mig själv, hur kunde jag ens påverkas av något så litet och löjligt?
Rätt som det var så kom den försenade bussen någon minut senare och jag hoppade på. För att visa för mig själv vilket länshjärta jag egentligen har kände jag mig tvungen att på norrbottniskt vis ställa mig och prata med busschauffören och frågade artigt vad som hade hänt. Efter en kort pratstund insåg jag att den djupt stressade busschauffören inte var intresserad av min konversation utan skrek mest till alla att de skulle skynda på. Men där, då fick jag blicken som jag fått så många gånger förut! Blicken som säger "Din jävla norrlänning, sätt dig längst ner, stirra rakt fram och håll käften. Ingen bryr sig om ditt bondesnack". Tack vare detta kunde jag avslappnat slå mig ner och återigen se på mig själv som en Älvsbyson, nu visste jag att jag kunde se mig själv i spegeln igen utan att känna en avsky, jag var återigen genuin. Mina Älvsbybröder hade varit stolta.
_______________________________________________________________________________________________
Avslutningsvis, jag har hittat sommarens bästa danslåt. Vet inte hur man integrerar Youtube klipp utan ni får bara en adress att klippa och klistra med. Håll till godo, Alors on Danse!
http://www.youtube.com/watch?v=J9yzoTHP9HY&feature=related
No one laugh at God in a hospital, No one laugh at God in a war
Kan berätta att jag överlevt ännu en helg, starkt!
Helgen började med en fantastisk hemmagjord kycklingsallad och efter det blev det bara bättre. Igår var jag och Fredde och tränade någon timme sen var vi ut och åt lunch på kungshallen. Tog några små lammkorvar vilka såg ut som mans stavar. Men goda var dem. Sen tog jag, fredde, Rille och Allan en kaffe högst upp i kulturens hus för att erhålla vår årliga dos av kultur. Det var bra gjort tycker jag. Efter detta drog vi alla till Fredrik där vi lagade lite mat och satt o snackade till bakgrunden av försnacket till matchernas match på TV. Men istället för att gömma oss där i lägenhetens trygga vrå och se matchen åkte vi till Marie och Linnea på kungsholmen och bevittna den på en högst tveksam streaming. Men Barca vann ju iaf, såklart. När matchen var klar och Allan lugnat ner sig över vinsten var vi ut på krogen. Inte mycket att säga om den, förutom att de enbart spelade låtar från 90-talet. Hög nostalgifaktor, kändes rent som ett mellanstadie disco! Efter två taxiresor (notera TVÅ) så kunde jag till slut luta mig tillbaka i min egen säng därikring 5 på morgonen. Det är hårt.
Dagen har på grund av denna sena tidpunkt blivit relativt kort, men har ändå hunnit städa, tvätta, en sväng på mariatorget och påhälsning hos Wispen. Denne var mycket irriterad på sin chef eftersom han inte gett wispen ett x-box. Jag kan ju inte annat än att hålla med.
Nu väntar alldeles strax sängen, för imorgon ska jag ju upp och arbeta. Känns spännande.
Mycket korthugget inlägg. jag försöker finna ett nytt sätt att skriva på, men jag vet inte vad jag tycker om det. Får nog leta vidare.
/D
Helgen började med en fantastisk hemmagjord kycklingsallad och efter det blev det bara bättre. Igår var jag och Fredde och tränade någon timme sen var vi ut och åt lunch på kungshallen. Tog några små lammkorvar vilka såg ut som mans stavar. Men goda var dem. Sen tog jag, fredde, Rille och Allan en kaffe högst upp i kulturens hus för att erhålla vår årliga dos av kultur. Det var bra gjort tycker jag. Efter detta drog vi alla till Fredrik där vi lagade lite mat och satt o snackade till bakgrunden av försnacket till matchernas match på TV. Men istället för att gömma oss där i lägenhetens trygga vrå och se matchen åkte vi till Marie och Linnea på kungsholmen och bevittna den på en högst tveksam streaming. Men Barca vann ju iaf, såklart. När matchen var klar och Allan lugnat ner sig över vinsten var vi ut på krogen. Inte mycket att säga om den, förutom att de enbart spelade låtar från 90-talet. Hög nostalgifaktor, kändes rent som ett mellanstadie disco! Efter två taxiresor (notera TVÅ) så kunde jag till slut luta mig tillbaka i min egen säng därikring 5 på morgonen. Det är hårt.
Dagen har på grund av denna sena tidpunkt blivit relativt kort, men har ändå hunnit städa, tvätta, en sväng på mariatorget och påhälsning hos Wispen. Denne var mycket irriterad på sin chef eftersom han inte gett wispen ett x-box. Jag kan ju inte annat än att hålla med.
Nu väntar alldeles strax sängen, för imorgon ska jag ju upp och arbeta. Känns spännande.
Mycket korthugget inlägg. jag försöker finna ett nytt sätt att skriva på, men jag vet inte vad jag tycker om det. Får nog leta vidare.
/D
We´re going through changes
Nämen hallå där!
Var så galet längesedan jag uppdaterade här så jag vill inledningsvis trycka på att jag inte har några förhoppningar att någon följer denna blogg numera. But yet, nu är det dags.
Eftersom jag inte minns sist jag skrev något så kommer här nedan en snabb resumé av min tid sedan jag flyttade mina kläder ner till Stockholm!
Arbete nr 1: Fältsäljare B2B DSA Group
Ett arbete där jag under dagarna besökte företag för att sälja in den fantastiska produkten Tele2 (Fåret ni vet). Först och främst ska jag säga det negativa med detta jobb. Mina arbetsdagar brukade variera mellan 10-12 h per dag (6 dagar i veckan) där jag mestadels gick omkring i kostym kl 18 när det blåste iskalla stockholmsvindar. Tjänsten innebar inte bara att sälja produkter utan även att träna upp andra och bygga sitt eget säljteam. Svårt, javisst. Utmaning, som fan. Men sanningen är den att jag under den här tiden hade så fruktansvärt roligt med arbetskamrater och kunder att jag inte ångrar en enda dag. Jag utvecklades så otroligt mycket på den här arbetsplatsen och fick lära känna mina positiva och negativa sidor, styrkor och svagheter, talanger och svårigheter på ett sådant sätt som jag aldrig kunnat göra någon annanstans. Min syn på ledarskap, utbildning, motivering och kanske framförallt på mig själv utvecklades på ett lavinartat sätt och det är detta som jag framför allt har tagit med mig inför framtiden. Så ett stort tack till alla mina kollegor där, de gjorde varje dag till ett spännande och utmanande äventyr. If it's to be, it's up to me. Men en dag slockande min drivkraft och motivation. Det var den dagen som jag kom på varför jag tog jobbet från början, nämligen för att få erfarenhet. Så när ett erbjudande dök upp som skulle utveckla min försäljningsteknik än mer tog jag den chansen.
Arbete nr 2: Säljansvarig Haim Production
Har svårt att säga något om detta jobb eftersom jag knappt givit det någon tid, tyvärr. Nu i efterhand vet jag att mina förhoppningar var alldeles för höga på detta jobb, det blev mer en ursäkt för mig själv att lämna DSA. Vilket också slog mig rätt snabbt och ärligt talat skapade en panik känsla inom mig. Denna insikt fick mig att söka mig mot andra jobb. Det började mer som ett letande efter en tjänst som skulle innebära att jag både kunde jobba med Haim och ett annat jobb. Allt eftersom började ansökningar skickas som var märkta "drömjobb"....
Arbete nr 3: Systembolaget
Nej, det var inte det som jag menade med drömjobb. Men i min panik så lyckades jag få ett extra jobb hos staten. Skulle säkert ha fungerat men redan efter första dagen insåg jag återigen varför jag var så ivrig att lämna konsum i somras. Absolut inget fel med jobbet, men jag vill så mycket mer. (Nu har det iofs bara blivit 3 arbetsdagar, och i skrivande stund en kvar, så det är inget som tar plats på meritförteckningen) Så en solig tisdag fick jag ett glädjande samtal.
Arbete nr 4: Kanslichef på Förbundet för Unga Rörelsehindrade
Efter att ha spottat ut mig X antal ansökningar, vilket resulterade i ett par intervjuer främst hos försäljningsföretag (blev till och med erbjuden 2 jobb), så blev jag kallad till en intervju hos Förbundet för Unga Rörelsehindrade. Jag brukar likna arbetsintervjuer med första dejter med tjejer. Det är mycket spänning i luften, oro för att säga fel saker och en ständig inre kamp mellan hur mycket man ska framhäva sig själv och hur ödmjukt intryck man ska ge. Jag har mött en tjej där inget utav detta existerade, när allt föll sig naturligt och där inga spel behövdes. Denna intervju kan liknas med det. En perfekt matchning där vi båda ville samma sak. Aldrig någonsin har jag kännt mig så självsäker efter en intervju, det var aldrig en fundering kring huruvida de skulle ringa eller inte utan snarare när samtalet skulle komma. Så kom det, och en snabb resa ner till Malmö för en andra intervju så sitter jag nu här och har ganska nyligt fått reda på att styrelsen lagt fram mig som förslag och att hela densamma står bakom detta. Jag tror inte jag behöver förklara vilka känslor det bubblar inom mig.
Detta är min resa här i Stockholm. Nu låter det som att den är påväg och ta slut, men förhoppningsvis har jag bara precis påbörjat min vistelse här nere.
När jag nu läser ovanstående slår det mig att jag enbart skrivit kring arbeten, men det beror kanske till stor del på att det är den jag är. Jag har alltid velat lyckas, bli något inom det område som jag startade för snart 4 år sedan. Jag vet inte varför det är så, jag vill inte göra någon stolt (självklart vill jag att mina föräldrar är stolta över mig, men det är inte min drivkraft), jag vill inte heller tjäna massor av pengar, det har aldrig varit något som drivit mig framåt. Jag har ärligt inte något svar på varför, men det är skönt. Då har jag någonting att upptäcka i framtiden också.
Min flytt innebar inte bara förändringar i mina dagssysslor. Det gjorde att jag skiljdes från Nästet, Umeå och alla vänner som är kvar. Det gjorde även att familj och vänner hemifrån befann sig ännu längre bort, men i ärlighetens namn känns det som att jag ändå har närmare hem (1h flyg vs 3h tåg). Självklart kan jag tänka tillbaka på många fina minnen i exempelvis Nästet som får mig att le inombords, men om det är något som jag lärt mig med åren så är det att förändring är spännande och det är den som får oss att utvecklas. Att kasta sig in i något som känns ohanterligt slutar allt som oftast med något positivt. Hög risk = Hög avkastning.
För övrigt har jag redan bokat in Umeå under Yran helgen.
Nu har jag nog skrivit mitt längsta inlägg genom tiderna. Men så var det ju ett tag sen också. Avslutningsvis kan jag väl försöka lova att inte vänta lika länge till nästa inlägg, nu har jag ju tid och ro igen för att slösa några minuter om dagen för att uppdatera omvärlden om mitt leverne. Så besök bloggen lite oftare i framtiden.
If I can't do it, it can't be done
/D
Var så galet längesedan jag uppdaterade här så jag vill inledningsvis trycka på att jag inte har några förhoppningar att någon följer denna blogg numera. But yet, nu är det dags.
Eftersom jag inte minns sist jag skrev något så kommer här nedan en snabb resumé av min tid sedan jag flyttade mina kläder ner till Stockholm!
Arbete nr 1: Fältsäljare B2B DSA Group
Ett arbete där jag under dagarna besökte företag för att sälja in den fantastiska produkten Tele2 (Fåret ni vet). Först och främst ska jag säga det negativa med detta jobb. Mina arbetsdagar brukade variera mellan 10-12 h per dag (6 dagar i veckan) där jag mestadels gick omkring i kostym kl 18 när det blåste iskalla stockholmsvindar. Tjänsten innebar inte bara att sälja produkter utan även att träna upp andra och bygga sitt eget säljteam. Svårt, javisst. Utmaning, som fan. Men sanningen är den att jag under den här tiden hade så fruktansvärt roligt med arbetskamrater och kunder att jag inte ångrar en enda dag. Jag utvecklades så otroligt mycket på den här arbetsplatsen och fick lära känna mina positiva och negativa sidor, styrkor och svagheter, talanger och svårigheter på ett sådant sätt som jag aldrig kunnat göra någon annanstans. Min syn på ledarskap, utbildning, motivering och kanske framförallt på mig själv utvecklades på ett lavinartat sätt och det är detta som jag framför allt har tagit med mig inför framtiden. Så ett stort tack till alla mina kollegor där, de gjorde varje dag till ett spännande och utmanande äventyr. If it's to be, it's up to me. Men en dag slockande min drivkraft och motivation. Det var den dagen som jag kom på varför jag tog jobbet från början, nämligen för att få erfarenhet. Så när ett erbjudande dök upp som skulle utveckla min försäljningsteknik än mer tog jag den chansen.
Arbete nr 2: Säljansvarig Haim Production
Har svårt att säga något om detta jobb eftersom jag knappt givit det någon tid, tyvärr. Nu i efterhand vet jag att mina förhoppningar var alldeles för höga på detta jobb, det blev mer en ursäkt för mig själv att lämna DSA. Vilket också slog mig rätt snabbt och ärligt talat skapade en panik känsla inom mig. Denna insikt fick mig att söka mig mot andra jobb. Det började mer som ett letande efter en tjänst som skulle innebära att jag både kunde jobba med Haim och ett annat jobb. Allt eftersom började ansökningar skickas som var märkta "drömjobb"....
Arbete nr 3: Systembolaget
Nej, det var inte det som jag menade med drömjobb. Men i min panik så lyckades jag få ett extra jobb hos staten. Skulle säkert ha fungerat men redan efter första dagen insåg jag återigen varför jag var så ivrig att lämna konsum i somras. Absolut inget fel med jobbet, men jag vill så mycket mer. (Nu har det iofs bara blivit 3 arbetsdagar, och i skrivande stund en kvar, så det är inget som tar plats på meritförteckningen) Så en solig tisdag fick jag ett glädjande samtal.
Arbete nr 4: Kanslichef på Förbundet för Unga Rörelsehindrade
Efter att ha spottat ut mig X antal ansökningar, vilket resulterade i ett par intervjuer främst hos försäljningsföretag (blev till och med erbjuden 2 jobb), så blev jag kallad till en intervju hos Förbundet för Unga Rörelsehindrade. Jag brukar likna arbetsintervjuer med första dejter med tjejer. Det är mycket spänning i luften, oro för att säga fel saker och en ständig inre kamp mellan hur mycket man ska framhäva sig själv och hur ödmjukt intryck man ska ge. Jag har mött en tjej där inget utav detta existerade, när allt föll sig naturligt och där inga spel behövdes. Denna intervju kan liknas med det. En perfekt matchning där vi båda ville samma sak. Aldrig någonsin har jag kännt mig så självsäker efter en intervju, det var aldrig en fundering kring huruvida de skulle ringa eller inte utan snarare när samtalet skulle komma. Så kom det, och en snabb resa ner till Malmö för en andra intervju så sitter jag nu här och har ganska nyligt fått reda på att styrelsen lagt fram mig som förslag och att hela densamma står bakom detta. Jag tror inte jag behöver förklara vilka känslor det bubblar inom mig.
Detta är min resa här i Stockholm. Nu låter det som att den är påväg och ta slut, men förhoppningsvis har jag bara precis påbörjat min vistelse här nere.
När jag nu läser ovanstående slår det mig att jag enbart skrivit kring arbeten, men det beror kanske till stor del på att det är den jag är. Jag har alltid velat lyckas, bli något inom det område som jag startade för snart 4 år sedan. Jag vet inte varför det är så, jag vill inte göra någon stolt (självklart vill jag att mina föräldrar är stolta över mig, men det är inte min drivkraft), jag vill inte heller tjäna massor av pengar, det har aldrig varit något som drivit mig framåt. Jag har ärligt inte något svar på varför, men det är skönt. Då har jag någonting att upptäcka i framtiden också.
Min flytt innebar inte bara förändringar i mina dagssysslor. Det gjorde att jag skiljdes från Nästet, Umeå och alla vänner som är kvar. Det gjorde även att familj och vänner hemifrån befann sig ännu längre bort, men i ärlighetens namn känns det som att jag ändå har närmare hem (1h flyg vs 3h tåg). Självklart kan jag tänka tillbaka på många fina minnen i exempelvis Nästet som får mig att le inombords, men om det är något som jag lärt mig med åren så är det att förändring är spännande och det är den som får oss att utvecklas. Att kasta sig in i något som känns ohanterligt slutar allt som oftast med något positivt. Hög risk = Hög avkastning.
För övrigt har jag redan bokat in Umeå under Yran helgen.
Nu har jag nog skrivit mitt längsta inlägg genom tiderna. Men så var det ju ett tag sen också. Avslutningsvis kan jag väl försöka lova att inte vänta lika länge till nästa inlägg, nu har jag ju tid och ro igen för att slösa några minuter om dagen för att uppdatera omvärlden om mitt leverne. Så besök bloggen lite oftare i framtiden.
If I can't do it, it can't be done
/D
