daniellundh

Det är något speciellt när hösten är i luften. Allting luktar gott och känns fräscht. Min personliga teori är att Jordens riktiga årsskifte är kring denna tid. Det är nu som den tar ett nytt, djupt andetag och blir som en ny planet. Sen har vi 12 månader på oss att skita ner och allmänt förstöra den, varav klimax nås under sommaren. Då ligger jorden i skyhög feber, gråter rätt ofta, är grön av illamående och därigenom spyr titt som tätt (åska). Sen kommer hösten, då börjar en skiftning i färgen hos vår planet, den vågar börja tro igen att den kan bli frisk, även om den kanske inte mår helt okej. Men så händer något, ett lugn och en stillsamhet sprider sig hos Moder jord. Hon får tillbaka sin klarvita nyans, sjunker ner till en anständig temperatur och mår bättre än någonsin. Därför mår Jorden, liksom jag, allra bäst under vintern!

Ja, det tror jag på. Även om det finns en viss svaghet i att denna beskrivning kanske bara stämmer in på det svenska året, men visst är det så att världen ändå utgår från oss? Så får det lov att vara.

En tråkig del av den här tiden är dock att jag varje år börjar känna en längtan upp till norr. Vet inte riktigt varför, kanske någon betingelse från studietiden. Då var hösten ett slut på en längre tid hemmavid. Så är det inte längre, och kommer nog aldrig att bli så igen heller. Underligt att se det så. Förändringar överlag är intressanta. Tidigare var jag livrädd för dem, nu vet jag att de ingår i paketet som vi alla tilldelats. Nu vet jag att jag idag, just nu, håller på att skapa nya mönster som jag en dag kommer sakna, men som jag ändå har svårt för att njuta av nu. Men att ha den insikten gör att man lever mer för dagen, och lär sig att förstå samt uppskatta det fina man har mellan allt jobbigt. Det är jag övertygad om.

I don't need a better thing
Just to sound confused