Let them know that I was who I am
Vad händer tänker ni? 2 inlägg på en dag? Det är sanning! Såg nu rätt sent att jag fått en utmaning av syster, ska inte vara sämre än att jag svarar!
Vad gjorde du för 10 år sen?
2002 var jag en ganska beskymmersfri niondeklassare som spelade en hel del ishockey, umgicks med goda vänner och (pinsamt nog) ganska precis inlett mitt senaste mer allvarligare förhållande. Jag vill minnas att jag trivdes alldeles ypperligt med mitt liv, gillade skolan och var spänd inför det kommande gymnasiet. I efterhand kan jag inse att jag bara ett år senare hade utvecklats rätt mycket som människa, men där och då trodde jag nog att den personen jag var då var den jag skulle vara i resten av mitt liv.
Vad gjorde du för 1 år sen?
Mars ifjol såg nog inte särskilt annorlunda ut än idag. Jag var nog glad över att jag precis fått gå upp till en 100% tjänst, var tillsvidareanställd och hade mer pengar på fickan än jag någonsin hade haft sedan tidigare. Tänk så snabbt man anpassar sig till det sistnämnda.. :) I övrigt hade jag precis bokat en resa till Kroatien och börjat se fram emot den stundande sommaren. Orosmoment var nog att jag ganska precis fått veta att jag var tvungen att flytta ur lägenheten på söder innan juli utan en aning om vars jag skulle hamna.
Fem snacks du gillar?
Oj, med risk att låta präktig så är jag inte särskilt mycket för sådant. Men om jag äter så är det Chips, närmare besämt Sourcreme & Cheese. Inget annat. Kanske ostkrokar.
Fem låtar du kan hela texten till?
Då jag i likhet med min syster kan allt för många (med skillnaden att hon kan sjunga dem rättvisa) väljer jag istället mina favoriter:
The Times they are A - changin'
Hurricane
Åh, Vad jag var lycklig inatt
Åt samma håll
Walk through hell
Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
Betala av lägenheten, renovera lägenheten, åka med syster och Wille till Övik för att se Modo, köpa 49% av aktierna i Modo och sen skulle jag vilja ge bort resten!
Fem dåliga vanor?
Avskyr obekväm tystnad och pratar istället obehindrat, svårt att låta mig själv vara ledig, tar allt som folk säger ofta på för stort allvar, snål mot mig själv och snus ska väl också in under det?
Fem saker du gillar att göra?
Träna, diskutera, dricka rött vin på en uteservering och förakta folk som inte uppskattar kultur, snusa och se Modo.
Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Manchester, Onepiece, Hellyhansen, Luleåhockey plagg och hängslen
Fem favoritleksaker?
Dator, mobil, skridskor, slagborr och digitalbox
Fem personer som du vill se göra denna utmaning?
Den som känner sig manad!
Every good idea kills at least a thousand men
Det är nu man märker vilka som är de trogna följarna och fortfarande loggar in på bloggen ca 1 år efter senaste uppdateringen.
Jag lever, jag mår och jag trivs. Har ju onekligen hunnit ske en del saker sedan sist så jag orkar inte pumpa in allt. Men det kanske största är nog faktiskt att jag köpt mig en lägenhet, vilket i Stockholm innebär en investering som man aldrig kommer vara i närheten av att kunna betala tillbaka. Men det uppvägs genom känslan av att man åtminstone har en fast punkt i livet och att det faktiskt är jag själv som hädanefter bestämmer när jag ska flytta. Kan låta banalt, men här nere har jag lärt mig att det är en lyx få förunnat.
För övrigt hoppas jag att nästa flytt ska innebära en resa uppått mot de nordliga vidderna. Men ska inte säga för mycket, dock är det mitt hopp.
Annars då? Ja Modo kämpar för slutspel, jag kämpar på jobbet och våren kämpar för att få tag i Stockholm. Jag måste säga att jag trivs bra med mitt liv just nu. Jag trivs med att kunna förutse min vardag, vilket jag i en hög utsträckning kan göra just nu. Även om det innebär en del spontana och totalt oväntade händelser också. Men då de sker i en i övrig kotrollerad miljö blir de så mycket mer härliga att ta del av och njuta av i efterhand. Ibland kommer det också vissa utvalda som får en att tappa kontrollen över en själv, men det ska jag inte skriva mer om.
Nej, nu ska jag inte gå in i väggen igen i det första inlägget. Istället avrundar jag här och vill säga grattis till er arma stackare som får äran att läsa detta! Vill inte lova ett nytt inlägg inom kort, men håll utkik...
Every man thinks his one thousand and one
Tankar kring vårt samhälle
Har läst in mig ordentligt på Berhaus sälar på sistone, och de är fascinerande djur. De symboliserar på sätt och vis hela mänsklighetens outalade drifter och förklarar våra handlingar. Låt mig utveckla nedan.
Till att börja med ska det klargöras att könsfördelningen inom denna art är 60/40 till männens nack(för?)del, detta gör således att varje hona är otroligt eftertraktad och detta vet hon om. När det börjar bli "lekdags" för dessa sälar drar de alla till samma ö för att kika på utbudet och säkerligen bröstar hanarna upp sig rätt rejält. Det sistnämnda är min egen reflektion. När väl en hona och hane funnit varandra, gjort det dom ska och förhoppningsvis lyckats med "impregneringen" börjar det riktigt intressanta. För efter detta följs honan och hanen åt genom regn o rusk och alla möjliga faror som kan tänkas uppstå för en Berghaus säl. Det fascinerande är inte att det är av monogamiska skäl utan helt enkelt för att hanen måste se till att ingen annan snubbe "smutsar ner" han avkomma eller försöker sig på några andra dumheter med "hans" hona. Och hon mår ju inte dåligt av hanen muskler som beskydd. När väl ungen är född och vuxit till sig så pass att den utan tvekan kommer överleva börjar dramatiken! För det är nu som hanen försöker sig på att "klubba ihjäl" sin tidigare sängkamrat medan hon (förstås) gör sitt bästa för att komma undan. Jag vet, nu tänker man direkt att det är ju ett riktigt svin som hon hittat sig, vilket jag visserligen kan förstå, men han har faktiskt vissa evolutionära anledningar till detta.
Till att börja med ska det klargöras att könsfördelningen inom denna art är 60/40 till männens nack(för?)del, detta gör således att varje hona är otroligt eftertraktad och detta vet hon om. När det börjar bli "lekdags" för dessa sälar drar de alla till samma ö för att kika på utbudet och säkerligen bröstar hanarna upp sig rätt rejält. Det sistnämnda är min egen reflektion. När väl en hona och hane funnit varandra, gjort det dom ska och förhoppningsvis lyckats med "impregneringen" börjar det riktigt intressanta. För efter detta följs honan och hanen åt genom regn o rusk och alla möjliga faror som kan tänkas uppstå för en Berghaus säl. Det fascinerande är inte att det är av monogamiska skäl utan helt enkelt för att hanen måste se till att ingen annan snubbe "smutsar ner" han avkomma eller försöker sig på några andra dumheter med "hans" hona. Och hon mår ju inte dåligt av hanen muskler som beskydd. När väl ungen är född och vuxit till sig så pass att den utan tvekan kommer överleva börjar dramatiken! För det är nu som hanen försöker sig på att "klubba ihjäl" sin tidigare sängkamrat medan hon (förstås) gör sitt bästa för att komma undan. Jag vet, nu tänker man direkt att det är ju ett riktigt svin som hon hittat sig, vilket jag visserligen kan förstå, men han har faktiskt vissa evolutionära anledningar till detta.
Saken är nämligen den att när en hona väl fått en unge med en hane kommer hon aldrig mer att para sig med densamma någonsin igen. Hennes anledning? Självklart vill hon ju sprida ut sin arvsmassa på så många hanar som möjligt, då är ju trots allt chansen större att hon träffar "A - Berghaus sälen" som saknar sjukdomar och andra genetiska missar. Ergo, hennes arvsmassa lever vidare. Okej, nu ökade ens empati för hanen rätt rejält, klart han fuckar ur när han inser att det inte blir nå mer ligga. Då är det ju lika bra att se till att honan inte skapar fler sälar som sedan kommer konkurrera med hans avkomma (arvsmassa).
Varför är detta intressant? Jo, därför att detta på ett speglande sätt visar människans samhälle (Ni får ursäkta vissa brister i min teori då inte alla frågor och lösa ändar har fått sina svar). Honan kommer alltid vara den "svagare" i tvåsamhet med en hane, vilket gör att mannen alltid sitter i förarsätet evolutionärt sett. Visserligen har ju mänskilgheten slipats lite genom åren och man får väl säga att det är mer undantag än regel att en man försöker slå ihjäl sin hona efter han förstått att hon inte kommer föra hans avkomma vidare något mer. Men hur tar detta istället sig uttryck i vårt samhälle? Om en kvinna lever ett promiskuöst liv blir hon svartmålad som "hora", "Slampa" osv. Hennes anseende blir alltså så svartmålat att andra hanar inte ska finna det lämpligt att reproducera sig med henne, och vips har den ursprunliga hanen lyckats med samma syfte som Berghaus hanen utan att behöva kröka ett hår på kvinnans huvud! Som en parentes kan man då tillägga att mannens rykte kvarstår som fläckfritt (ja, till och med kanske bättre än tidigare eftersom han ändå försökte sig på det omöjliga uppdraget att hantera denna hona), han är dessutom bevisad fertil och det är därmed fritt fram att hitta sig nya honor att föra sin massa vidare genom.
Är ju relativt "svart på vitt" - resonemang ovan, men det behövs för min slutgiltliga slutsats. Det jag började fundera över är min egen syn på genus och min övertygelse att den är socialt skapad (främst tack vare religionens intåg i mänskligheten) och något som vi "enkelt" ska kunna överbrygga. Tänk om det istället är något fysiskt och mentalt som hängt med oss i någon outforskad del i vår reptilhjärna som egoistiskt ska se till att säkra vår egen fortlevnad? Att hela jämställdhetsdebatten grundar sig i en mänskligt, nej evolutionär, drift? Det är en skrämmande tanke som jag själv inte tror på, men som ändå skaver så fort jag tänker på det. Tänk på det ni också, till en början skrattretande sedan något som skrämmer vettet ur en.
Hursomhelst, jag är glad att jag inte är en Berghaus säl. För med de oddsen som jag har idag och ändå inte lyckats hitta en bra hona, tänk om jag då skulle arbeta efter sälens utsikter! Måste vara skickliga players de där...
Nåja, blev lite blaj kring något relativt ointressant för den icke intresserande. Men trots allt lite text för er att fundera på.
_____________________________________________________________________________________________
I övrigt mår jag bra. Har i dagarna lyckats skaffa mig ett förstahandskontrakt här nere, vilket i princip räknas som en omöjlighet utan minst 7 års kötid (Jag har 3 veckor). Sen finns det mycket annat skoj att se fram emot:
- Resa till kroatien 18:e - 29:e juni
- 1:a juli inflytt i min nya lägenhet
- 22 juli start av 3 veckors semester
- Fiskeresa preliminärt inbokad
- Dricka sig onykter på valfri uteservering ett par gånger
You're gonna miss her when she's gone
Sitter just nu och blickar över min mors julgran samtidigt som jag överväger att ta mig en nattmacka, bakad av tidigare nämnd person.
Har hunnit vara här uppe nu i 1,5 v och äntligen börjar känslan av lugn att infinna sig. Ett himmla sjå att hinna med att se alla, men nu har jag hunnit träffa de flesta personerna och druckit ofantligt många koppar kaffe.
Tror utan tvekan att jag ätit mer än någonsin tidigare i mitt liv under dessa dagar, nästan sinnessjukt mycket faktiskt.
Vattnet är mycket godare här uppe än i Stockholm, det smakar ädelt.
Bingolotto är kul, även om jag finner det ytterst svagt att inte arbeta sig fram till rikedom. Sistnämnda mening kan bero på den enkla anledningen att jag inte vann några miljoner.
Wille har äntligen uttryckt en vilja att börja spela hockey (även om han vid senare tillfälle tagit tillbaka detta påstående, men jag är så lycklig bara av att tanken dykt upp i hans huvud) samt öppnat upp sitt sinne för mitt älskade Modo. Det senare kan behövas i dessa mörka tider.
Med dessa ovanstående lösryckta meningar vill jag helt enkelt säga att jag mår bra här uppe. Jag är lycklig. Jag vill och kommer bo här uppe igen en dag (Om än kanske inte Älvsbyn men väl Norrbotten).
Har hunnit vara här uppe nu i 1,5 v och äntligen börjar känslan av lugn att infinna sig. Ett himmla sjå att hinna med att se alla, men nu har jag hunnit träffa de flesta personerna och druckit ofantligt många koppar kaffe.
Tror utan tvekan att jag ätit mer än någonsin tidigare i mitt liv under dessa dagar, nästan sinnessjukt mycket faktiskt.
Vattnet är mycket godare här uppe än i Stockholm, det smakar ädelt.
Bingolotto är kul, även om jag finner det ytterst svagt att inte arbeta sig fram till rikedom. Sistnämnda mening kan bero på den enkla anledningen att jag inte vann några miljoner.
Wille har äntligen uttryckt en vilja att börja spela hockey (även om han vid senare tillfälle tagit tillbaka detta påstående, men jag är så lycklig bara av att tanken dykt upp i hans huvud) samt öppnat upp sitt sinne för mitt älskade Modo. Det senare kan behövas i dessa mörka tider.
Med dessa ovanstående lösryckta meningar vill jag helt enkelt säga att jag mår bra här uppe. Jag är lycklig. Jag vill och kommer bo här uppe igen en dag (Om än kanske inte Älvsbyn men väl Norrbotten).
You say you're looking for someone,
Who's never weak but always strong
Someone to die for you and more,
But it aint me babe
You say you're looking for someone
To pick you up each time you fall
and to come each time you call
But it aint me babe
I'm not the one you want babe,
I'll only let you down
How do you love in a house without feelings? I've been looking for someone to believe in
Jag knogar o se att personer som bloggar går ut med målsättningen att skriva en gång per dag, eller iallafall varannan dag. Själv är min nya målsättningen att leverera ett inlägg i månaden!
För att återkoppla till föregående inlägg så kan jag berätta att Fyllemiddagen med stort F kommer till allas stora glädje att genomföras! Dock med sargat manskap eftersom Rebecca inte kunde närvara, förhoppningsvis är Jonas full för henne också.
Fick häromdagen veta att personen som jag vikarier för i dagsläget som Kanslichef inte kommer att komma tillbaka. Förhoppningsvis innebär väl det att jag får fortsatt förtroende i sådan grad att det blir en tillsvidare tjänst. Nåja, den som lever får se.
Drygt en arbetsvecka kvar nu innan planet lyfter mot Norrbotten. Tjuvstartade min återkomst till norr med ett besök i Skellefteå under helgen, dock vet vi ju alla att det inte räknas till riktiga norrland så jag känner mig lugn. DDet var jobbet som förde mig uppåt, orkar inte berätta något om det utan väljer istället att lägga fokus på att jag äntligen fick träffa det nyaste syskonbarnet Oliver. Mycket söt unge, tror han kommer bli en rebell och ha ett Övikshjärta som sin farbror.
På tal om, tror att det iår börjar vara dags för en ung mans första Modoplagg... Om tomten kommer till honom iår, han har tydligen enligt sig själv "varit ganska bråkig iår". Skönare unge får man leta efter, titaniskt ärlig ivarjefall Willeman.
Nä, nu ska jag se Arsenal leka sig vidare i CL och samtidigt förbereda mig inför en ledig helg. Konstigt att man aldrig känner sig ledig trots att man bara jobbar 75%? Nåja, det ska vi nog ordna. Jag klagar inte över att jobba, dumt dock då jag inte får betalt för 1/4 av det jag gör. Samtidigt har jag ju alltid förespråkat ideellt arbete. Kalla mig hycklare men jag vill ha 25% mer i betalt trots allt.
Ta hand om er.
So, She says it's time she goes
She wanted to be sure I know
She hopes we can be friends
See, it was just too soon to tell
Looking for some parallel
We, we said Goodbye before Hello
My secrets she will never know
Some things in life you cannot measure by degress
So what if...
Or, maybe she's just looking fore
Someone to dance with
För att återkoppla till föregående inlägg så kan jag berätta att Fyllemiddagen med stort F kommer till allas stora glädje att genomföras! Dock med sargat manskap eftersom Rebecca inte kunde närvara, förhoppningsvis är Jonas full för henne också.
Fick häromdagen veta att personen som jag vikarier för i dagsläget som Kanslichef inte kommer att komma tillbaka. Förhoppningsvis innebär väl det att jag får fortsatt förtroende i sådan grad att det blir en tillsvidare tjänst. Nåja, den som lever får se.
Drygt en arbetsvecka kvar nu innan planet lyfter mot Norrbotten. Tjuvstartade min återkomst till norr med ett besök i Skellefteå under helgen, dock vet vi ju alla att det inte räknas till riktiga norrland så jag känner mig lugn. DDet var jobbet som förde mig uppåt, orkar inte berätta något om det utan väljer istället att lägga fokus på att jag äntligen fick träffa det nyaste syskonbarnet Oliver. Mycket söt unge, tror han kommer bli en rebell och ha ett Övikshjärta som sin farbror.
På tal om, tror att det iår börjar vara dags för en ung mans första Modoplagg... Om tomten kommer till honom iår, han har tydligen enligt sig själv "varit ganska bråkig iår". Skönare unge får man leta efter, titaniskt ärlig ivarjefall Willeman.
Nä, nu ska jag se Arsenal leka sig vidare i CL och samtidigt förbereda mig inför en ledig helg. Konstigt att man aldrig känner sig ledig trots att man bara jobbar 75%? Nåja, det ska vi nog ordna. Jag klagar inte över att jobba, dumt dock då jag inte får betalt för 1/4 av det jag gör. Samtidigt har jag ju alltid förespråkat ideellt arbete. Kalla mig hycklare men jag vill ha 25% mer i betalt trots allt.
Ta hand om er.
So, She says it's time she goes
She wanted to be sure I know
She hopes we can be friends
See, it was just too soon to tell
Looking for some parallel
We, we said Goodbye before Hello
My secrets she will never know
Some things in life you cannot measure by degress
So what if...
Or, maybe she's just looking fore
Someone to dance with
My head told my heart; Let love grow. But my hands told my head; This time no!
Jag lever! Förstår att många av er mina bloggläsare blivit oroliga än en gång. Ring inga poliser eller ambulanser, I'm alive.
Snart bara en månad kvar till julledighet, ska lyckas vara ledig i hela 3 veckor om jobbet tillåter. Det kommer bli fint att få se lite riktig vinter, inte kärringvintern som levereras här nere.
Ser såklart fram emot det som jag alltid skriver att jag saknar här (Familj, Wille, Mammas mat etc), men även att ett försök till att starta en tradition som genomföras under en av mina första kvällar där uppe. Ifjol hade jag, jim Rebecca och Jonas en "fyllemiddag" i lule där mycket god mat förtärdes samt där vinet flödade (främst för Jonas). Iår kommer vi göra ett försök till reunion, jag tror vi lyckas. Jag gillar traditiioner.
Det var allt.
Snart bara en månad kvar till julledighet, ska lyckas vara ledig i hela 3 veckor om jobbet tillåter. Det kommer bli fint att få se lite riktig vinter, inte kärringvintern som levereras här nere.
Ser såklart fram emot det som jag alltid skriver att jag saknar här (Familj, Wille, Mammas mat etc), men även att ett försök till att starta en tradition som genomföras under en av mina första kvällar där uppe. Ifjol hade jag, jim Rebecca och Jonas en "fyllemiddag" i lule där mycket god mat förtärdes samt där vinet flödade (främst för Jonas). Iår kommer vi göra ett försök till reunion, jag tror vi lyckas. Jag gillar traditiioner.
Det var allt.
Stop before you fall, into the hole that I've dug here
Det är något speciellt när hösten är i luften. Allting luktar gott och känns fräscht. Min personliga teori är att Jordens riktiga årsskifte är kring denna tid. Det är nu som den tar ett nytt, djupt andetag och blir som en ny planet. Sen har vi 12 månader på oss att skita ner och allmänt förstöra den, varav klimax nås under sommaren. Då ligger jorden i skyhög feber, gråter rätt ofta, är grön av illamående och därigenom spyr titt som tätt (åska). Sen kommer hösten, då börjar en skiftning i färgen hos vår planet, den vågar börja tro igen att den kan bli frisk, även om den kanske inte mår helt okej. Men så händer något, ett lugn och en stillsamhet sprider sig hos Moder jord. Hon får tillbaka sin klarvita nyans, sjunker ner till en anständig temperatur och mår bättre än någonsin. Därför mår Jorden, liksom jag, allra bäst under vintern!
Ja, det tror jag på. Även om det finns en viss svaghet i att denna beskrivning kanske bara stämmer in på det svenska året, men visst är det så att världen ändå utgår från oss? Så får det lov att vara.
En tråkig del av den här tiden är dock att jag varje år börjar känna en längtan upp till norr. Vet inte riktigt varför, kanske någon betingelse från studietiden. Då var hösten ett slut på en längre tid hemmavid. Så är det inte längre, och kommer nog aldrig att bli så igen heller. Underligt att se det så. Förändringar överlag är intressanta. Tidigare var jag livrädd för dem, nu vet jag att de ingår i paketet som vi alla tilldelats. Nu vet jag att jag idag, just nu, håller på att skapa nya mönster som jag en dag kommer sakna, men som jag ändå har svårt för att njuta av nu. Men att ha den insikten gör att man lever mer för dagen, och lär sig att förstå samt uppskatta det fina man har mellan allt jobbigt. Det är jag övertygad om.
Ja, det tror jag på. Även om det finns en viss svaghet i att denna beskrivning kanske bara stämmer in på det svenska året, men visst är det så att världen ändå utgår från oss? Så får det lov att vara.
En tråkig del av den här tiden är dock att jag varje år börjar känna en längtan upp till norr. Vet inte riktigt varför, kanske någon betingelse från studietiden. Då var hösten ett slut på en längre tid hemmavid. Så är det inte längre, och kommer nog aldrig att bli så igen heller. Underligt att se det så. Förändringar överlag är intressanta. Tidigare var jag livrädd för dem, nu vet jag att de ingår i paketet som vi alla tilldelats. Nu vet jag att jag idag, just nu, håller på att skapa nya mönster som jag en dag kommer sakna, men som jag ändå har svårt för att njuta av nu. Men att ha den insikten gör att man lever mer för dagen, och lär sig att förstå samt uppskatta det fina man har mellan allt jobbigt. Det är jag övertygad om.
I don't need a better thing
Just to sound confused
I just have to wander through this world, alone
Cause I'm gonna lose you
If I'm gonna lose you
I'll lose you now for good
Jag blir så dum av dig
Ledig måndag idag. Den spenderas med träning, tvätt sen besök för en kaffekopp av Eero. Lagom fart alltså.
Veckan som passerade innehöll en hel del besök! Först var min mor och sov här hos mig, vilket innebar två urgoda måltider tillsammans. Någon dag senare kom Jim och dagen efter Sara, och även My för en stund! De två förstnämnda stannade över helgen och drog hem igår. Detta innebar en hel del vin, god mat och gott sällskap tillsammans på min lilla 28 kvm. Såsom det ska vara.
Igår bjöd jag även på middag innehållande pannkaka. På tal om, håller på att steka upp lite rester nu till lunch!
Take care
Veckan som passerade innehöll en hel del besök! Först var min mor och sov här hos mig, vilket innebar två urgoda måltider tillsammans. Någon dag senare kom Jim och dagen efter Sara, och även My för en stund! De två förstnämnda stannade över helgen och drog hem igår. Detta innebar en hel del vin, god mat och gott sällskap tillsammans på min lilla 28 kvm. Såsom det ska vara.
Igår bjöd jag även på middag innehållande pannkaka. På tal om, håller på att steka upp lite rester nu till lunch!
Take care
When you feel it, you know
Något stort skedde i sommar, nämligen att jag hade min livs första betalda semester i hela fyra veckor. Lägg därtill att jag har två veckor kvar att plocka ut. Vilken bra arbetsplats jag har.
Sommaren har som vanligt innehållt en hel del fiske. En vecka till fjälls där fisket inte var det bästa men sällskapet och naturen höll högsta klass. Eftersom 3 veckor tillbringades uppe i norr blev det även mycket gamla vanor; träning, umgås med Wille, familj och vänner, rallar och lulekalaset. Utöver detta har jag även hunnit med att besöka Fredriks stuga ute i Stockholms skärgård samt flytta in på söder. Det sistnämnda är riktigt bekvämt. Har idag problem med att förstå hur jag kunde bo ute på Lidingö, fats nöden har väl ingen lag antar jag.
Närmsta framtiden? Ja, en hel del planer som smids men på grund av dålig likviditet, tack vare dubbla hyror plus en deposition denna månad, skjuts det mesta upp en vecka. En rolig sak är att jag ska köpa min livs första TV. Undrar en hel del hur detta går till, antagligen kommer jag blunda och peka ut första bästa. Så länge man kan läsa texten. Sen kommer väl mycket fokus ligga på jobbet också, måste trampa igång maskineriet. Fick iallafall veta idag att det ser mycket lovande ut angående min tillsvidare anställning efter att provanställningen går ut 4/10. Det är skönt förstås, kvitto på att de gillar att ha med mig att göra.
Jag hade tänkt hålla mig från att prata ishockey men det går inte. En månad kvar drygt tills premiären för Modo. Jag önskar jag kunde säga att de kommer vinna guld iår, men tyvärr sticker jag inte ut hakan så mycket. Med det laget som vi har idag kan det bli flipp, flopp eller en tråkig mittenplacering och utslagna i kvarten, helt omöjligt att sia kring helt enkelt. Tycker dock Fredrik Andersson valt en klok väg att främst värva från Allsvenskan för att på så sätt få spelare som är på väg uppåt i karriären istället för bara trötta gamla lirare. Dock skulle det kännas skönt med någon mer profilspelare i första kedjan, Ritchie och Skröder känns lite tunna. Men förhoppningsvis har jag fel.
Nåja, har inget mer att berätta. Detta händer här!
Now i was told since before i could speak
a mans emotions are what make him weak
I come to you more or less a humble man
because you are a woman
Sommaren har som vanligt innehållt en hel del fiske. En vecka till fjälls där fisket inte var det bästa men sällskapet och naturen höll högsta klass. Eftersom 3 veckor tillbringades uppe i norr blev det även mycket gamla vanor; träning, umgås med Wille, familj och vänner, rallar och lulekalaset. Utöver detta har jag även hunnit med att besöka Fredriks stuga ute i Stockholms skärgård samt flytta in på söder. Det sistnämnda är riktigt bekvämt. Har idag problem med att förstå hur jag kunde bo ute på Lidingö, fats nöden har väl ingen lag antar jag.
Närmsta framtiden? Ja, en hel del planer som smids men på grund av dålig likviditet, tack vare dubbla hyror plus en deposition denna månad, skjuts det mesta upp en vecka. En rolig sak är att jag ska köpa min livs första TV. Undrar en hel del hur detta går till, antagligen kommer jag blunda och peka ut första bästa. Så länge man kan läsa texten. Sen kommer väl mycket fokus ligga på jobbet också, måste trampa igång maskineriet. Fick iallafall veta idag att det ser mycket lovande ut angående min tillsvidare anställning efter att provanställningen går ut 4/10. Det är skönt förstås, kvitto på att de gillar att ha med mig att göra.
Jag hade tänkt hålla mig från att prata ishockey men det går inte. En månad kvar drygt tills premiären för Modo. Jag önskar jag kunde säga att de kommer vinna guld iår, men tyvärr sticker jag inte ut hakan så mycket. Med det laget som vi har idag kan det bli flipp, flopp eller en tråkig mittenplacering och utslagna i kvarten, helt omöjligt att sia kring helt enkelt. Tycker dock Fredrik Andersson valt en klok väg att främst värva från Allsvenskan för att på så sätt få spelare som är på väg uppåt i karriären istället för bara trötta gamla lirare. Dock skulle det kännas skönt med någon mer profilspelare i första kedjan, Ritchie och Skröder känns lite tunna. Men förhoppningsvis har jag fel.
Nåja, har inget mer att berätta. Detta händer här!
Now i was told since before i could speak
a mans emotions are what make him weak
I come to you more or less a humble man
because you are a woman
Hope for the hopeless
En kortare uppdatering:
Såja, mer pallar jag inte nu. För mycket som händer och sker!
- Wille är hårdare än tidigare + har öppnat upp sitt sinne för Modo
- Efter fyra dagar på byn -> Inget fiske. Skandalöst
- Att ha sin första betalda semester i sitt liv är svårt att slå
- Har ätit mer under dessa dagar än under de 2 senaste månaderna
- Imorgon väntar ännu mer mat
- Jag hade totalt glömt bort att rallarsvängen gick av stapeln den kommande helgen. Vilken timing.
- Snart resa till fjälls.
- Svårt att besluta om jag ska upp igen efter min nedåtfärd till Stockholm
Såja, mer pallar jag inte nu. För mycket som händer och sker!
Angel
Now you've been up and you've been down
Stayed strong even though daddy wasn't around
My momma through the thick and the thin beginning to end
And though I be sinning you keep me livin' with that love that you givin'
It's unconditional hey the sun shines when I see a smile on ya face
My momma, with the money and jewels the record and tours
I'd give it away if I could make your days happy days
And when my hearts broke and can't cope I'm comin' on home
To remember the reason why I was born
Cuddle up inside your heavenly arms you help me weather the storm
You love music so I put it in song
She's an Angel workin' on God's train
She's an Angel workin' on me
The blood that I bleed it flows through your veins
Even in my lowest point I can still hear your words to my brain
First time I was arrested mommas love was tested
I couldn't contest it so here's my confession you're my blessing
You're the reason I believe you're the reason I sing
You're the reason angels tangle me in heavenly things
It's been a long road so hard and cold
But you keepin' me warm with your heart of gold
You're the angel on Earth the proof there's a God
The reason to keep on going you're my light in the dark
The first star in the sky and the last to leave
And when I'm travelin' through the night I feel your light on me
She's an Angel workin' on God's train
She's an Angel workin' on me
We speak no Americano
Egentligen har jag inte mycket att skriva om, samtidigt hur mycket som helst.
Umeå resan här om helgen gick bra. Var otroligt roligt att träffa mango samt annat folk igen och få uppleva nattlivet i björkarnas stad än en gång.
Den enda fadäsen som uppstod var när vi skulle åka hem. För er som inte är insatta kan jag berätta att vi körde upp till Umeå i en hyrbil från Hertz. Fantastisk bil, vi körde på en och samma tank hela vägen upp samt under hela helgen däruppe. När vi väl började rulla nedåt igen så bestämde vi oss för att tanka i Foppa-land och samtidigt äta (Ja, vi tog oss helt allvarligt upp till Umeå och ner till Övik på EN och SAMMA tank). När vi dock började känna den gyllende doften av Ö-vik var varken jag eller Fredrik särskilt hungriga så vi bränade vidare mot Sundsvall. När vi dock hamnat någonstans mittmellan Ö-vik och Härnösand valde dock bilen plötsligt att sluta rulla. Den första tanken var såklart att det var slut diesel (trots att mätaren upplyste om att vi kunde köra 27 mil till), jag menar, det kunde ju inte vara en evighetsmaskin.
Inget missmod hos oss, utan direkt jag fick i uppdrag att tala med urbefolkningen på deras språk och försöka skriva avtal på ett par liter. Sagt och gjort, första bonden erbjuder diesel till ockerpris men så många andra alternativ fanns det tyvärr inte. Stockholmaren fick såklart betala eftersom jag gjort grovjobbet. Märk av vår besvikelse när vi efter att ha slängt in 20 liter diesel, som måste ha varit extra raffinerad eftersom den gick på 15:- litern, fortfarande stod utan en fungerande Volvo. Det var bara att ringa en bärgare och våndas över om försäkringen täckte alla dessa spektakel. När bärgaren var kontaktad och klar blev vi informerade om att vi skulle få vänta x antal timmar eftersom det skett en trafikolycka. Detta var dock inget som bekom oss eftersom vi överlämnat våra liv till en högre makt samtidigt som vi hade strålande sol och en Roland Garos final med Söderling att fördriva tiden med.
När väl bärgaren kom till vår räddning visade det sig vara en fantastiskt trevlig man som inte alls var så dryg och uppblåst som sådana män kan vara (Apelqvist, 2010). Snabb som en räv var han att dra upp bilen på flaket och avvisera avgång. Eftersom det bara fanns en plats i lastbilshytten var två stycken tvugna att åka i den uppbaxade bilen, till mitt förtret var såklart John och Fredrik snabba på att arrendera dessa platser vilket ledde till att jag fick uppdraget att hålla chauffören glad. Men i efterhand visade det sig vara ett lyckodrag, jag fick en makalös livshistoria, framtidsplaner och vardagsproblem av en otroligt enkel och ödmjuk man (som säkerligen inte har många att prata med om dagarna). Han stöttade mig när jag visade oro för bilen, sa att det hela var Hertz fel. Han tröstade mig när jag visade misstro och guidade mig mentalt genom Kramfors. Tack snälla Bärgarman!
Hans gloria hamnade dock på sniskan när jag blev informerad om att vi var tvugna att gå c:a 4 km för att komma till Härnösand centrum. Men vad gjorde det egentligen? Äntligen var vi ju påväg i rätt väderstreck! När vi uppsökt närmsta Hertz kontor för att ordna en ny Volvo log lyckan mot oss. Efter en underlig konversation med kontorstanten, där John och Fredrik ville verka irriterade för att få rabatterat pris något jag inte förstod utan var glad och entusiastisk över vårat äventyr, fick vi oss ett nytt fordon som kunde bära oss hela vägen hem! Bara ett par timmar försenade.
Men vad hände sen? Ja, efterspelet är inte över än. Fredrik ligger som en gam över Hertz huvud och skriar, det är därför jag gillar att vara vän med en gnällig stockholmare. Så vart det leder får framtiden utvisa, jag är glad att jag inte behövde betala en ny bil.
Detta var min dos av vardagsäventyr i dess sannaste anda! Mycket mer spänning är svårt att uppnå.
Och bärgaren? Ja, så vitt jag vet bränner han fortfarande kring längs e4:an för att hjälpa nya medmänniskor samtidigt som han klagar över hur lite fiske det blir för hans del nuförtiden. Vilken Hjälte!
P.S Yolanda Be Cool & DCUP - We speak no Americano Lyssna och känn exstasen!
P.S Tack Mango för att vi (jag) fick sova och leva hos dig under ett par magiska dagar
Umeå resan här om helgen gick bra. Var otroligt roligt att träffa mango samt annat folk igen och få uppleva nattlivet i björkarnas stad än en gång.
Den enda fadäsen som uppstod var när vi skulle åka hem. För er som inte är insatta kan jag berätta att vi körde upp till Umeå i en hyrbil från Hertz. Fantastisk bil, vi körde på en och samma tank hela vägen upp samt under hela helgen däruppe. När vi väl började rulla nedåt igen så bestämde vi oss för att tanka i Foppa-land och samtidigt äta (Ja, vi tog oss helt allvarligt upp till Umeå och ner till Övik på EN och SAMMA tank). När vi dock började känna den gyllende doften av Ö-vik var varken jag eller Fredrik särskilt hungriga så vi bränade vidare mot Sundsvall. När vi dock hamnat någonstans mittmellan Ö-vik och Härnösand valde dock bilen plötsligt att sluta rulla. Den första tanken var såklart att det var slut diesel (trots att mätaren upplyste om att vi kunde köra 27 mil till), jag menar, det kunde ju inte vara en evighetsmaskin.
Inget missmod hos oss, utan direkt jag fick i uppdrag att tala med urbefolkningen på deras språk och försöka skriva avtal på ett par liter. Sagt och gjort, första bonden erbjuder diesel till ockerpris men så många andra alternativ fanns det tyvärr inte. Stockholmaren fick såklart betala eftersom jag gjort grovjobbet. Märk av vår besvikelse när vi efter att ha slängt in 20 liter diesel, som måste ha varit extra raffinerad eftersom den gick på 15:- litern, fortfarande stod utan en fungerande Volvo. Det var bara att ringa en bärgare och våndas över om försäkringen täckte alla dessa spektakel. När bärgaren var kontaktad och klar blev vi informerade om att vi skulle få vänta x antal timmar eftersom det skett en trafikolycka. Detta var dock inget som bekom oss eftersom vi överlämnat våra liv till en högre makt samtidigt som vi hade strålande sol och en Roland Garos final med Söderling att fördriva tiden med.
När väl bärgaren kom till vår räddning visade det sig vara en fantastiskt trevlig man som inte alls var så dryg och uppblåst som sådana män kan vara (Apelqvist, 2010). Snabb som en räv var han att dra upp bilen på flaket och avvisera avgång. Eftersom det bara fanns en plats i lastbilshytten var två stycken tvugna att åka i den uppbaxade bilen, till mitt förtret var såklart John och Fredrik snabba på att arrendera dessa platser vilket ledde till att jag fick uppdraget att hålla chauffören glad. Men i efterhand visade det sig vara ett lyckodrag, jag fick en makalös livshistoria, framtidsplaner och vardagsproblem av en otroligt enkel och ödmjuk man (som säkerligen inte har många att prata med om dagarna). Han stöttade mig när jag visade oro för bilen, sa att det hela var Hertz fel. Han tröstade mig när jag visade misstro och guidade mig mentalt genom Kramfors. Tack snälla Bärgarman!
Hans gloria hamnade dock på sniskan när jag blev informerad om att vi var tvugna att gå c:a 4 km för att komma till Härnösand centrum. Men vad gjorde det egentligen? Äntligen var vi ju påväg i rätt väderstreck! När vi uppsökt närmsta Hertz kontor för att ordna en ny Volvo log lyckan mot oss. Efter en underlig konversation med kontorstanten, där John och Fredrik ville verka irriterade för att få rabatterat pris något jag inte förstod utan var glad och entusiastisk över vårat äventyr, fick vi oss ett nytt fordon som kunde bära oss hela vägen hem! Bara ett par timmar försenade.
Men vad hände sen? Ja, efterspelet är inte över än. Fredrik ligger som en gam över Hertz huvud och skriar, det är därför jag gillar att vara vän med en gnällig stockholmare. Så vart det leder får framtiden utvisa, jag är glad att jag inte behövde betala en ny bil.
Detta var min dos av vardagsäventyr i dess sannaste anda! Mycket mer spänning är svårt att uppnå.
Och bärgaren? Ja, så vitt jag vet bränner han fortfarande kring längs e4:an för att hjälpa nya medmänniskor samtidigt som han klagar över hur lite fiske det blir för hans del nuförtiden. Vilken Hjälte!
P.S Yolanda Be Cool & DCUP - We speak no Americano Lyssna och känn exstasen!
P.S Tack Mango för att vi (jag) fick sova och leva hos dig under ett par magiska dagar
See now when you´re young, free like a bird, I´d like to say welcome to this world
Imorgon bär det av upp till norr och där kommer jag stanna i dagarna 6. Kommer bli mycket behagligt tror jag. Onsdagen ska jag dessutom äta middag med mina vapendragare Jim och Jonas i Luleå, plus att jag äntligen får träffa Jims dam.
Själva kristihimmelsfärds ska firas hos syster Lisa där det vankades knytkalas. jag hoppas verkligen, VERKLIGEN, att det innebär att jag får äta min första grillmåltid det här året. Är ju nästan en skandal att detta inte skett ännu. Men vad gör man när alla här nere antingen bor i andra hand eller i lägenhet vilket inte ger större utrymme för inköp en av grill.
21:10 imorgon börjar färden till det vacka norr. Det ska ärligt talat bli helt underbart. Mycket mer tänker jag inte säga, Älvsbyn kommer få tala för sig själv.
/D
Själva kristihimmelsfärds ska firas hos syster Lisa där det vankades knytkalas. jag hoppas verkligen, VERKLIGEN, att det innebär att jag får äta min första grillmåltid det här året. Är ju nästan en skandal att detta inte skett ännu. Men vad gör man när alla här nere antingen bor i andra hand eller i lägenhet vilket inte ger större utrymme för inköp en av grill.
21:10 imorgon börjar färden till det vacka norr. Det ska ärligt talat bli helt underbart. Mycket mer tänker jag inte säga, Älvsbyn kommer få tala för sig själv.
/D
Now when I'm an outcast, where am I headed?
Apropå att försöka bryta ner dessa eviga könsroller så tycker jag Madeline Ambers citat nedan är en riktig spark i skrevet.
"– En del kvinnor tycker nog att jag saknar moral, men det är ett faktum att alla kvinnor vill bli försörjda ekonomiskt. Så var det bland grottmänniskorna också, kvinnorna valde mannen med störst grotta"
Vilken underbar logik kvinnan har. Trots flera tusen år av evolution så kan allting brytas ner till boarean i sitt krypin. Bäst jag ger mig ut i Lidingöskogarna till helgen och kissar in mitt revir runt den största kratern jag kan hitta, sen är det bara att dra hem en fru i håret från Sturekompaniet. Helt plötsligt blev allting så enkelt, tack Madeline!
Detta citat är enbart ett utav många guldkorn i artikeln hon blir intervjuad i, men eftersom jag inte vill ge henne någon mer önskad uppmärksamhet lämnar jag inte ut fler kluriga kommentaren från tösen.
Bara rubriken: "-Humor betalar inga räkningar" Kvinnan är ta mig fan ett geni!
_________________________________________________________________________________________________
För övrigt blev jag rädd för mig själv häromveckan. Var på väg hem efter en hockeykväll i Sickla, kom till Ropsten, sprang för allt vad benen bar till bussen för att hinna. Hann med god tid, 2 minuter kvar till avgång. Minuterna gick, till slut var bussen 8 (!) minuter försenad. Då kände jag rent inom mig hur jag på allvar började koka inombords och blev otroligt irriterad, trots att det vid detta tillfälle var ungefär en kvart till nästa skulle komma. När jag dock själv uppmärksamma dessa känslor drabbades jag av en hemsk chock och började genast förakta mig själv, hur kunde jag ens påverkas av något så litet och löjligt?
Rätt som det var så kom den försenade bussen någon minut senare och jag hoppade på. För att visa för mig själv vilket länshjärta jag egentligen har kände jag mig tvungen att på norrbottniskt vis ställa mig och prata med busschauffören och frågade artigt vad som hade hänt. Efter en kort pratstund insåg jag att den djupt stressade busschauffören inte var intresserad av min konversation utan skrek mest till alla att de skulle skynda på. Men där, då fick jag blicken som jag fått så många gånger förut! Blicken som säger "Din jävla norrlänning, sätt dig längst ner, stirra rakt fram och håll käften. Ingen bryr sig om ditt bondesnack". Tack vare detta kunde jag avslappnat slå mig ner och återigen se på mig själv som en Älvsbyson, nu visste jag att jag kunde se mig själv i spegeln igen utan att känna en avsky, jag var återigen genuin. Mina Älvsbybröder hade varit stolta.
_______________________________________________________________________________________________
Avslutningsvis, jag har hittat sommarens bästa danslåt. Vet inte hur man integrerar Youtube klipp utan ni får bara en adress att klippa och klistra med. Håll till godo, Alors on Danse!
http://www.youtube.com/watch?v=J9yzoTHP9HY&feature=related
"– En del kvinnor tycker nog att jag saknar moral, men det är ett faktum att alla kvinnor vill bli försörjda ekonomiskt. Så var det bland grottmänniskorna också, kvinnorna valde mannen med störst grotta"
Vilken underbar logik kvinnan har. Trots flera tusen år av evolution så kan allting brytas ner till boarean i sitt krypin. Bäst jag ger mig ut i Lidingöskogarna till helgen och kissar in mitt revir runt den största kratern jag kan hitta, sen är det bara att dra hem en fru i håret från Sturekompaniet. Helt plötsligt blev allting så enkelt, tack Madeline!
Detta citat är enbart ett utav många guldkorn i artikeln hon blir intervjuad i, men eftersom jag inte vill ge henne någon mer önskad uppmärksamhet lämnar jag inte ut fler kluriga kommentaren från tösen.
Bara rubriken: "-Humor betalar inga räkningar" Kvinnan är ta mig fan ett geni!
_________________________________________________________________________________________________
För övrigt blev jag rädd för mig själv häromveckan. Var på väg hem efter en hockeykväll i Sickla, kom till Ropsten, sprang för allt vad benen bar till bussen för att hinna. Hann med god tid, 2 minuter kvar till avgång. Minuterna gick, till slut var bussen 8 (!) minuter försenad. Då kände jag rent inom mig hur jag på allvar började koka inombords och blev otroligt irriterad, trots att det vid detta tillfälle var ungefär en kvart till nästa skulle komma. När jag dock själv uppmärksamma dessa känslor drabbades jag av en hemsk chock och började genast förakta mig själv, hur kunde jag ens påverkas av något så litet och löjligt?
Rätt som det var så kom den försenade bussen någon minut senare och jag hoppade på. För att visa för mig själv vilket länshjärta jag egentligen har kände jag mig tvungen att på norrbottniskt vis ställa mig och prata med busschauffören och frågade artigt vad som hade hänt. Efter en kort pratstund insåg jag att den djupt stressade busschauffören inte var intresserad av min konversation utan skrek mest till alla att de skulle skynda på. Men där, då fick jag blicken som jag fått så många gånger förut! Blicken som säger "Din jävla norrlänning, sätt dig längst ner, stirra rakt fram och håll käften. Ingen bryr sig om ditt bondesnack". Tack vare detta kunde jag avslappnat slå mig ner och återigen se på mig själv som en Älvsbyson, nu visste jag att jag kunde se mig själv i spegeln igen utan att känna en avsky, jag var återigen genuin. Mina Älvsbybröder hade varit stolta.
_______________________________________________________________________________________________
Avslutningsvis, jag har hittat sommarens bästa danslåt. Vet inte hur man integrerar Youtube klipp utan ni får bara en adress att klippa och klistra med. Håll till godo, Alors on Danse!
http://www.youtube.com/watch?v=J9yzoTHP9HY&feature=related
No one laugh at God in a hospital, No one laugh at God in a war
Kan berätta att jag överlevt ännu en helg, starkt!
Helgen började med en fantastisk hemmagjord kycklingsallad och efter det blev det bara bättre. Igår var jag och Fredde och tränade någon timme sen var vi ut och åt lunch på kungshallen. Tog några små lammkorvar vilka såg ut som mans stavar. Men goda var dem. Sen tog jag, fredde, Rille och Allan en kaffe högst upp i kulturens hus för att erhålla vår årliga dos av kultur. Det var bra gjort tycker jag. Efter detta drog vi alla till Fredrik där vi lagade lite mat och satt o snackade till bakgrunden av försnacket till matchernas match på TV. Men istället för att gömma oss där i lägenhetens trygga vrå och se matchen åkte vi till Marie och Linnea på kungsholmen och bevittna den på en högst tveksam streaming. Men Barca vann ju iaf, såklart. När matchen var klar och Allan lugnat ner sig över vinsten var vi ut på krogen. Inte mycket att säga om den, förutom att de enbart spelade låtar från 90-talet. Hög nostalgifaktor, kändes rent som ett mellanstadie disco! Efter två taxiresor (notera TVÅ) så kunde jag till slut luta mig tillbaka i min egen säng därikring 5 på morgonen. Det är hårt.
Dagen har på grund av denna sena tidpunkt blivit relativt kort, men har ändå hunnit städa, tvätta, en sväng på mariatorget och påhälsning hos Wispen. Denne var mycket irriterad på sin chef eftersom han inte gett wispen ett x-box. Jag kan ju inte annat än att hålla med.
Nu väntar alldeles strax sängen, för imorgon ska jag ju upp och arbeta. Känns spännande.
Mycket korthugget inlägg. jag försöker finna ett nytt sätt att skriva på, men jag vet inte vad jag tycker om det. Får nog leta vidare.
/D
Helgen började med en fantastisk hemmagjord kycklingsallad och efter det blev det bara bättre. Igår var jag och Fredde och tränade någon timme sen var vi ut och åt lunch på kungshallen. Tog några små lammkorvar vilka såg ut som mans stavar. Men goda var dem. Sen tog jag, fredde, Rille och Allan en kaffe högst upp i kulturens hus för att erhålla vår årliga dos av kultur. Det var bra gjort tycker jag. Efter detta drog vi alla till Fredrik där vi lagade lite mat och satt o snackade till bakgrunden av försnacket till matchernas match på TV. Men istället för att gömma oss där i lägenhetens trygga vrå och se matchen åkte vi till Marie och Linnea på kungsholmen och bevittna den på en högst tveksam streaming. Men Barca vann ju iaf, såklart. När matchen var klar och Allan lugnat ner sig över vinsten var vi ut på krogen. Inte mycket att säga om den, förutom att de enbart spelade låtar från 90-talet. Hög nostalgifaktor, kändes rent som ett mellanstadie disco! Efter två taxiresor (notera TVÅ) så kunde jag till slut luta mig tillbaka i min egen säng därikring 5 på morgonen. Det är hårt.
Dagen har på grund av denna sena tidpunkt blivit relativt kort, men har ändå hunnit städa, tvätta, en sväng på mariatorget och påhälsning hos Wispen. Denne var mycket irriterad på sin chef eftersom han inte gett wispen ett x-box. Jag kan ju inte annat än att hålla med.
Nu väntar alldeles strax sängen, för imorgon ska jag ju upp och arbeta. Känns spännande.
Mycket korthugget inlägg. jag försöker finna ett nytt sätt att skriva på, men jag vet inte vad jag tycker om det. Får nog leta vidare.
/D
